Intervju med Lena Furberg
Text: Barnens bibliotek, 2 mars 2018.
Foto: Pressbild från bokförlaget Egmont Publishing AB
Hur kom du på Mulle och Molly?
– Jag var 15 år och hästgalen. Då fanns knappt några hästtidningar, inga för yngre i alla fall, förutom en: Ponny-Bilderna. En gång hade de en utlottning där man kunde vinna en affisch om man skickade in sitt namn på ett vykort. Det var ont om fina hästaffischer på den tiden, jag ville gärna vinna en till mitt rum. Jag skickade in mitt namn – och vann!! Men affischen kom aldrig. Jag väntade och väntade, och till slut skrev jag ett argt brev till tidningens redaktion och klagade. I brevet hade jag klottrat arga små hästar som bockade och sparkade. Då ringde redaktören till mig och frågade om jag ville rita en serie med de små hästarna i!
Hur kommer du på alla hyss som Mulle gör?
– Han hittar på dom helt själv.
Rider du själv? Har du egen häst?
– Jag red mycket i min ungdom men nu hinner jag tyvärr inte.
Hur kommer du på vad du ska skriva och rita om i Min häst?
– Mulle lever lite sitt eget liv och jag bara hänger med och skriver ner det han gör.
Tar det långt tid att rita en serieruta?
– Jag tecknar ungefär en seriesida om dagen. En sida för mig har ungefär 6 rutor. Ibland fler, ibland färre.
Ritar du i datorn eller hur gör du?
– Jag är digital analfabet och kan inte ens rita en streckgubbe på datorn. Jag tecknar med stålstift på träskaft, som jag doppar i svart tusch. Jättepillrigt och komplicerat och jag måste ha rätt sorts papper vilket är svårt att få tag på numera. Men jag kan inte annat. Sen färgläggs serierna digitalt men det kan jag inte heller, så jag skriver mycket noggranna färganvisningar och skickar med. Sen får jag se och godkänna alla bilder innan de går till tryck.
Du ritar Mulle annorlunda än när du ritar de andra hästarna i Min häst. Kan du berätta lite om det?
– Mulle är ju en karikatyr medan de andra hästarna är naturtrogna. Men även Mulle måste vara korrekt hästig, annars blir igenkännandefaktorn helt fel. I de naturtrogna serierna måste jag också vara noga med att allt blir korrekt. Läsarna skulle aldrig acceptera felaktigheter i anatomi eller utrustning.
Har du någon favorit bland alla hästar du ritat?
– Mulle! Jag har också tecknat rätt mycket enhörningar, och de har en speciell plats i mitt hjärta.