Barnböcker skrivs såklart för barn, men många vuxna läser också barnböcker. Nu kanske du säger för dig själv: ?Det vet jag väl?, och tänker på någon av dem som läst högt för dig hemma, på dagis, fritids eller i skolan. Men det finns faktiskt många vuxna som läser barnböcker för sin egen skull. Vissa har dessutom jobb där det ingår i deras arbetsuppgifter.
Text: Sarah Magnusson Bild: Emilie Magnusson
Barnbibliotekarierna som du möter på biblioteket läser barnböcker och de som arbetar i barnboksaffärerna. Hur skulle de annars kunna ge dig finfina tips om barnlitteratur?

Här sitter Johanna von Horn som jobbar på barnbokhandeln Bokslukaren vid Mariatorget i Stockholm, och passar på att sluka en barnbok innan butiken öppnat.
|
 Byggnaden tillhör Stockholms universitet. När man gått ut gymnasiet kan man plugga vidare på ett universitet i Sverige eller utomlands.
|
Alla de som producerar barnböcker läser också en massa barnlitteratur. Det vill säga de som jobbar på barnboksförlagen. Annars skulle de ju inte kunna välja ut vilka manus de vill göra barnböcker av.
(Här kan du läsa mer om hur det går till när manus blir till en färdig bok.)
Sedan finns det de som har som yrke att lära andra vuxna om barnlitteratur. De jobbar på universiteten. Och antagligen har din lärare i svenska gått någon kurs för att lära sig mer om barnböcker hos någon av dem.
En trappa upp i byggnaden som du ser här på bilden, hålls det just en sådan kurs.
Här får studenterna lära sig om hur barnlitteraturen förändrats och utvecklats genom åren. Läraren på kursen heter Janina Orlov. |
Ställer man sig riktigt nära dörren med nummer 328 på sig, så kan man faktiskt höra vad hon säger. 
- Fabler berättade man redan under antiken (som pågick ungefär från 3000 f.Kr. till 500 e.Kr.) och många av de fabler som man fortfarande berättar idag, är nya versioner av dem som man berättade då, säger Janina på andra sidan dörren.
Fabler är berättelser som oftast handlar om djur som beter sig lite som människor, och som alltid har ett slut som får en att fundera. Du kanske känner till den om räven som vill ha rönnbär som finns uppe i ett träd. Men eftersom de sitter för högt upp så når han dem inte. Därför låtsas räven att han ändå inte är intresserad av rönnbären eftersom de är sura. Du kanske också har velat ha något någon gång som du inte fått, och sen sagt att du ändå inte ville ha det?
- Andra typer av berättelser som handlar om djur som påminner om människor har utvecklats från fabeln, hör man Janina berätta. Hon nämner Bamse och Nalle Puh som exempel.
Visst är det intressant att den typ av berättelser som fanns under antiken, även lever kvar i berättelser som man kan köpa i form av en serietidning idag?
I barnböckerna finns det massa att lära
Man kan faktiskt lära sig väldigt mycket av att studera barnlitteratur. Berättare och författare använder ofta sina egna erfarenheter och kunskaper när de berättar och lägger sedan till en portion fantasi. Någon kanske varit mobbad när den var liten och använder den upplevelsen för att skriva en berättelse om mobbing. En annan kanske är uppväxt i ett land där det varit krig och använder sig av det för att berätta en historia.
Genom att läsa böcker av utländska författare lär man sig hur det kan vara att leva i just det landet. Alla länder har ju sina seder och traditioner. Om du varit på semester utomlands, har du säkert tänkt på att det inte riktigt fungerar som hemma. Annorlunda mat, kläder, byggnader, sätt att hälsa och saker som man gör på fritiden.
På samma sätt kan man lära sig från äldre böcker om hur det var förr. Bara en sådan sak som att leka kan skilja sig väldigt mycket åt. Det går ju trender i lekar och tekniken för att göra leksaker utvecklas hela tiden.
Dina föräldrar, mor- och farföräldrar eller någon annan som är mycket äldre än dig, kanske har berättat vad de lekte och vad de hade för leksaker när de var små? De lekarna och leksakerna kanske är helt annorlunda mot vad du leker eller leker med idag, eller när du var yngre. Genom att läsa barnböcker från flera olika år så kan man undersöka hur lekandet och leksakerna har förändrats. Och på samma sätt kan man göra med en massa andra saker.
Rubiks kub och Bubble Shooter - vad leker du oftast med?
I barnböckerna finns det mycket att studera
Många av dem som undervisar andra i barnlitteratur, arbetar också med att lära sig själva mer genom att studera barnlitteraturen. Janina har till exempel undersökt hur barns liv ser ut i olika barnböcker.
Du kanske har tänkt på det när du varit hemma hos en kompis och träffat kompisens familj, att ni inte lever likadana eller kanske väldigt annorlunda liv. Och författare är ju också olika varandra med skiljda erfarenheter, så det är inte så underligt att barnens vardag som vi möter i deras berättelser, ser olika ut.
Man kan också ta reda på information om en författare för att bättre förstå varför författaren skrivit just de böcker som den gjort. Boel Westin har till exempel tagit reda på en massa om Tove Jansson som skapat Mumin-böckerna.
Sen kan man granska hur personerna pratar med varandra. Det har Birger Hedén gjort i ett par ungdomsböcker som skrivits mellan 1940-talet till 1990-talet. Han kom bland annat fram till att barnen i ungdomsböckerna från 40-talet aldrig svor. Det fanns det såklart barn som gjorde i verkligheten. Men att de inte gjorde det i böckerna visar på att det ansågs fult och att det inte var något som författarna ville uppmuntra.
Ja och så kan man undersöka saker som död, kärlek, vänskap, äventyr, religion och fantasi ? och humor. Ibland får böcker en att skratta väldigt mycket, eller hur? Ulf Boëthius har till exempel studerat vad det är som gör Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga rolig. Vad tycker du själv gör böckerna du skrattar åt skojiga? Tänk efter.
Barnboksforskarna och deras favoritbibliotek
Allt det här som Janina, Boel, Birger och Ulf gjort kallas för att forska och de kallas för barnboksforskare. Och för att vara barnboksforskare måste man tycka om att läsa och vara nyfiken som person. Det går nämligen till på så vis att man läser en massa för att lära sig mer om ett visst ämne. Fackböcker, skönlitteratur och artiklar, beroende på vad det är som man forskar om. Och
eftersom bibliotek är platser med massa böcker och kunskap, är det ofta där som forskarna letar efter information.Barnlitteraturforskarna i Sverige har det riktigt lyxigt, för i ett gult hus vid Odenplan i Stockholm ligger Svenska barnboksinstitutet.
Och där finns en av världens största samlingar av barnlitteraturforskning. Därför kommer även barnboksforskare från andra länder hit för att läsa böcker från samlingen. Sen sitter de där på Svenska barnboksinstitutet eller någon annanstans, och funderar över vad de läser och antecknar och letar nya böcker och artiklar att läsa. Till slut blir kanske tankarna och anteckningarna till en längre text. Typ en artikel, en uppsats eller kanske en hel bok. Den texten blir sedan ett bidrag till forskningen som andra kan lära sig mer av. Och så där håller det på. Man ger och lär av varandra.
Bilden på Svenska barnboksinstitutet är ritad av Fibben Hald.

Ett rum att läsa i inne på Svenska Barnboksinstitutet (Sbi). Sbi har funnits sedan 1965 och var författaren Lennart Hellsings idé.
Forskarna har också muntlig redovisning
Forskarna brukar förresten inte bara skriva ner vad de kommit fram till. Du brukar säkert ha muntlig redovisning i skolan ibland. Det har forskarna också. Inför studenter som läser barnlitteratur och inför arbetskolleger. Flera barnboksforskare brukar också komma till Svenska barnboksinstitutet och berätta om sin forskning. Och alla som vill får komma och lyssna.
För ett tag sen var Gabriella Åhmansson och Åsa Warnqvist där och pratade om Anne på Grönkulla. Du vet flickan med det röda håret som bodde på ett barnhem, innan hon hamnade som fosterflicka hos ett äldre syskonpar? Hon är påhittad av Lucy Maud Montgomery som skrivit flera böcker om Anne. I år är det 100 år sen den första boken om Anne publicerades i Sverige.

- I min familj blev Anne-böckerna skatter som alla kvinnliga medlemmar läste, berättar Gabriella.
Och det var inte bara i hennes familj de gjorde succé, utan faktiskt världen över, speciellt bland flickor och kvinnor.
Åsa har samlat in brev från flera 100 läsare som berättat för henne om vad Anne på Grönkulla betytt och fortfarande betyder för dem.
- Många har skrivit att de skulle ha varit helt andra personer om de inte hade läst Anne-böckerna. Flera har till och med valt samma yrke som Anne, medan andra har sökt sig till män som påminner om Annes man Gilbert, berättar Åsa.
Du kanske själv har blivit lite småkär i en person i en bok någon gång? Och sen börjat spana efter personer i verkligheten som påminner om den personen?
En annan person förutom Anne på Grönkulla som det skrivits flera böcker om, är Alfons Åberg. Du vet den lille pojken som Gunilla Bergström hittat på. Alfons-böckerna är bra på att väcka ens tankar och ta upp frågor om lite allt möjligt. Riktiga funderarböcker.
Som i ?Vem räddar Alfons Åberg?, som handlar om hur skönt det kan vara med låtsas-bästisar som håller en sällskap när man känner sig ensam och som alltid gör som man vill. Men hur mycket bättre det är med verkliga bästisar ändå, även om man inte alltid är överens och bråkar då och då. För verkliga bästisar försvinner inte när man verkligen behöver dem, som
?När någon främmande, stor kille närmar sig och ser farlig ut - genast kommer bäste-kompisen
och räddar en.?
När Annika Gunnarsson var på Svenska barnboksinstitutet och berättade om sin forskning om Alfons, nämnde hon Alfons-böckernas enorma popularitet.
- 6 miljoner Alfons-böcker är spridda över världen på olika språk. Om man skulle ställa dem bredvid varandra så blir det 3,2 mil, sa Annika.
Det är väldigt långt och väldigt många böcker. Om en enda bok kan förändra en person, tänk då på hur många personer som kan förändras av så många böcker. Och tänk då vilket inflytande böcker kan ha. Det tål att tänkas på, eller hur?
Om du var barnlitteraturforskare, vad skulle du forska om då? Skriv till oss och berätta! Eller diskutera i vårt Forum!