
Bambi DEL 1
av Stina Johansson♥, inskickad 2011-10-18.
Mamma berättar alltid om när jag var liten. Då hade jag en låtsaskompis. En sådandär vissa barn har när dom är små. Sen så växer dom ifrån dem och får RIKTIGA kompisar. Mamma sa att jag och min låtsaskompis var oskiljdaktiga. När jag skulle duka dukade jag alltid för tre. Fast det bara var mamma och jag. Men jag tänkte ju att Bambi skulle äta med oss. Var det så konstigt? I början skrattade mamma mest. Sen när det hände för kanske tionde gången var hon bara tyst och dukade undan den extra tallriken. "Elvira, Bambi ska inte äta med oss.", sa hon när jag sa åt henne att Bambi OCKSÅ ska ha en tallrik.
"Joho!", skrek jag. "Det ska han FAKTISKT!"
"Bambi är inte hungrig förstår du.", lirkade mamma mjukt. "Han åt nyss." Jag hade tittat på Bambi och frågat: "Åt du nyss?"
Bambi, pojken med den vita håret nickade. "Jag är inte hungrig alls.", hade han sagt och flinat. "Liite är du väll?"
"Nää."
Jag sa till mamma att Bambi inte var hungrig. Hon hade sett lättad ut. Efter den dagen sa hon aldrig åt mej att duka igen.
Men grejen är den att Bambi försvann när jag började i skolan. Men nu såg jag honom. Han stod där i trappen en dag och frågade: "Ska vi gunga?"
Jag trodde jag hade blivit galen. "Vem är du?", undrade jag. Pojken såg lite sårad ut. "Jag heter ju Bambi! Minns du mej inte?"
Jag skakade på huvudet. "Neej...", ljög jag. "Jag minns dej inte. Jag har faktiskt aldrig träffat dej förut."
Då kom mamma in i hallen. "Elvira! Är du redan hemma?", sa hon överaskat. "Ja. Vi slutade ju tidigt idag."
Jag väntade på att mamma skulle upptäcka pojken och förklara vem han var så jag slapp tro att jag var knäpp. För det var jag INTE. Men jag tyckte att pojken var kusligt lik Bambi. Jag undrade vad han gjorde hemma hos oss. Då kom jag på det. Det måste vara en av mammas kompisars son! Hon måste vara barnvakt åt honom! Att jag inte tänkte på det. Jag kände hur dum jag varit. Att jag ens trott att det var BAMBI. Han fanns ju bara när jag var liten. Han var ju en låtsaskompis. Mamma började att gå upp för trappan. Och det jag inte alls tyckte om var att hon bara ignonerade pojken. "Vill du leka eller inte?", undrade han. Jag ryckte till. "Eh... visst.", sa jag. Jag ville ju inte vara oartig mot mammas kompis son. "Ska vi leka hittagömme?"
"Öh.. vad är hittagömme för något?", undrade jag. Då såg pojken irriterad ut. "Minns du ingenting?! Du minns inte att jag heter Bambi och du minns inte din favoritlek."
Nu sa han Bambi igen. Heter han värkligen Bambi? Det visste jag inte att man kunde heta. Han stirrade in i mina ögon med en blick som fick det att krypa i mej. Jag var tvungen att titta bort. När jag skulle vända blicken tillbaka mot pojken var han borta. Då kände jag obehaget krypa över min rygg. Han kunde inte ha försvunnit.. så fort. Bara sådär! Jag fick en känsla av att någon stirra på mej. Jag skyndade mej upp för trappan. Jag fann mamma sittande vid datorn. "Mamma..", sa jag trevande. "Ja Elvira?"
"Vad är hittagömme för lek?", undrade jag. Mamma ryckte till och vände sig om. Hon hade en bekymrad blick. "Varför vill du veta det?", undrade hon misstänksamt. "Jag.. Jag bara kom och tänka på det och liksom.."
"Hittagömme är en lek du och din låtsaskompis Bambi lekte när du var liten. Man skulle hitta det bästa gömstället."
Jag stelnade till. Bambi igen!
"Minns du det?", undrade mamma. "Typ", sa jag bara och skyndade mej ut ur rummet. Jag gick ner för trappan med svetten sipprande i pannan. Tänk om jag börjar bli knäpp! Tänk om jag fick en låtsaskompis när jag var 13 år! Då rä man väll galen?
Jag kände att jag behövde ta frisk luft. Jag gick ut i trädgården mot min gamla gunga. Den gungade jag alltid på när jag var liten. Jag brukar fortfarande sitta på den ibland för att rensa tankarna en aning. Men då stelnade jag till. En liten pojke med stora blåa ögon, mjölkvit hy och lockigt vitt hår stod vid gungan och såg på mej. Jag kände hur blodet i mina ådror frös till is. Pojken öppnade sin lilla mun för att säga någonting. "Ska vi gunga eller leka hittagömme? Du får välja."
SNART KOMMER EN DEL TVÅ!!