Ett färgregn
av Louise

Jag saktade ner farten på gungan jag satt på och kände hur regnet sakta slutade droppa ner på min bara hud. Men håret var fortfarande genomblött, liksom kläderna jag hade på mig, och på gräset hade det börjat bildats små vattendroppar. Vattnet som droppade ner från håret och hamnade på mitt ansikte blandades med mina tårar.  
Varför skulle allt i livet gå så dåligt på samma gång?!  I skolan hade det bara varit en massa prov på sista tiden, och det var många fler som väntade. Men det var väl den lättaste saken av allt,  killen jag gillat i flera år hade äntligen börjat visa intresse för mig, när plötsligt en ny tjej började i vår klass, och där var mina chanser över.  Var det så fel att inte ha blont hår, blåa ögon, och att vara lite mullig? Tydligen var det det.
Jag kände nu inga vattendroppar mot min hud längre, och jag tittade upp på himmelen, som tidigare hade varit alldeles grå, men inte längre. Små ljusstrålar av solen började bryta igenom det gråa, och det fick mig att le, att känna litet hopp, igenom tårarna. Efter regn kommer alltid solsken, eller hur?
Jag hörde hur mobilen plingade till, ett sms. Jag tog upp mobilen, och kollade vem jag hade fått sms ifrån, Olivia. Jag tog upp smset på mobilen, och läste det, och det började rycka i mina mungipor igen.
Jag saknade dig i skolan idag, snälla säg att du kommer imorgon, inget kul utan dig i skolan! <3
Jag knappade snabbt in ett svar, och märkte att mina tankar hade börjat komma i andra baner. Istället för att tänka på att det var så många prov kvar, så kom jag att tänka på att det var sommarlov, om bara tre veckor.
Jag såg min lillasyster komma springande ut från huset, och ropade att det var fika. Hennes glädje smittade av sig, och ett brett smile spred sig över mina läppar. Jag reste mig upp från den blöta gungan, och började följa efter min lillasyster, och snart sprang även jag.
Tårarna fanns fortfarande kvar, liksom vattendropparna på min hud, men det började torka in. Jag visste att de skulle komma igen, och det kanske var snart, men himmelen hade lyckats bryta upp ännu en gång från regnet, och då borde jag också kunna göra det. Min gråa dag, hade fått ett färgregn, och jag såg ljuset igen.