Hoppa direkt till innehåll

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö




Lena

Arro

Intervju med Lena Arro

 

Text: Barnens bibliotek, 15 december 2017.

Varför blev du författare?
Författare bara blir man, för att man måste. Somliga måste.

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
Jag har jobbat med lite av varje. Jag utbildade mig till biolog men har också suttit i kassan, jobbat på sjukhus, mätt granar (genetikforskning i Uppsala), varit lärare.
Nu skriver jag bara. Inkomsten är låg. Det man får istället är tid. Jag styr min dag själv. Det är mycket värt.

Jag skriver bara på mornar och förmiddag när huvudet är piggt. Resten av dagen kan jag göra lite annat.  Gå ut och titta på fåglar eller träd eller kyrkogårdar… Jag skulle nog inte ha klarat ett ”vanligt” jobb. Jag har för stort behov av ensamhet och tid. Faktiskt är jag lite som Tore (i bilderboken Tore Silver Visselgren)!

BenrangelskugganBerätta om en person i dina böcker.
Antikhandlaren B Lodman, i Benrangelskuggan. Han är ungefär i min ålder och en surgubbe som jag uppskattar. Han är som han är bara. I boken avslöjas aldrig vad B står för men jag kan avslöja att han heter Bonifacius. (Nu blir han arg om jag känner honom rätt!)

Hur kommer det ord i ditt huvud (barn som frågat)
Det är fantastiskt det där med idéer. Det måste ju vara så att allt man hör och ser och känner och upplever bakas ihop i ens hjärna och så blir det ord och tankar. Och dom blir olika för alla människor.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Tänka ut idéer är lätt. Jag hittar idéer både här och där. Men att få till det så det verkligen blir en läsbar berättelse är svårare. Och många idéer försvinner. Jag skriver på det som är närmast till hands, t.ex.en servett. Sen tappar jag bort de där anteckningarna. Om jag hittar en lapp igen är det inte alls säkert att jag förstår vad jag skrev.

Varför gillar du spöken så mycket? För det gör du väl?
Ja, jag gillar spöken. Vet inte varför. Har aldrig träffat något spöke och ser inte själv spöken. Läste t.ex. Edgar Allan Poe och HP Lovecraft som liten.
Om man skriver om spöken så är man ganska fri. Ingen kan komma och säga att ”det där är omöjligt”. När jag skrev böckerna om Marie och Mirja (Blommor på Höökens grav m.fl.) var det inte så många ännu som skrev spökhistorier, det kändes nästan tveksamt att ha med ”riktiga” spöken.

Gör du research på spöken då?
Jag läser historia, skrönor och sagor. Förr berättade man hemska historier för barn för att dom inte skulle göra olika saker. Sånt läser jag.
Jag är inte förtjust i ”spökutdrivare-program”. Det är att luras. Fast det gör ju jag också förstås…

Är du rädd för spöken?
Jag har ju aldrig träffat på spöken eller monster så nej, jag är inte rädd för spöken. ”Metoo-gubbar” är nog läskigare än spöken...Det otäckaste i historier är sånt man inte ser, bara anar. Som när det skrapar på rutan...

Jag tittar inte på ”splatter”-filmer men jag kan själv skriva om avhuggna huven. Det är en helt annan sak. (Och ibland vill förlagen förresten att jag ska skriva lite hemskare än jag gör!)

Från Döda fallet till Ales stenarNär du gjorde boken Från Döda Fallet till Ales stenar – reste du runt till alla platserna då?
Jag har alltid varit intresserad av historiska platser med spännande berättelser. Så fick jag chansen av Opal förlag att göra en slags guidebok. Det var roligt att få skriva både fakta och historier. Jag fick mycket hjälp av min redaktör. Det var också Opal som valde illustratören Filippo Vanzo. Guld värda båda två!

Jag hade samlat texter om väldigt många platser. För många så en hel del måste strykas. Det var mycket jobb med att få det geografiskt spritt och variera innehållet. Men vi har fått med alla landskap och ja, jag har varit på alla ställen.

Berättar lite om samarbetet med illustratören Filippo Vanzo. Hur går det till?
Filippo är bra på natur, kartor och folktro. Han utgick från mina texter och foton. Han och redaktören Anja bestämde hur texten skulle läggas och så.

Anja såg till att det blev lagom antal sidor och bilder. Det är mycket att tänka på för en redaktör. Anja och Filippo är väldigt bra på sina jobb och jag blev så nöjd så nöjd med boken.

Hur hittade du platserna att skriva om?
Böcker, tidningar, historier jag får höra när jag är ute och reser. När jag flyttat till Göteborg gick jag in på Hotell Eggers och frågade om det var sant att det spökade där. Då berättade de om spöket i ett av rummen.  Man får höra mycket om man bara frågar. Det gäller ju inte bara spökhistorier…

Tore Silver VisselgrenDu har gjort många fina bilderböcker och nu senast jobbade du med Sara Gimbergsson. Berätta lite om hur ni jobbar ihop.
Jag har gjort 13 böcker ihop med Sara.

Första gångerna jag gjorde bilderböcker skrev jag efter texten vad jag menar för att den som gjorde bilderna skulle förstå hur jag tänkte. Nu förklarar jag ingenting längre. Ibland skickar Sara en bild som hon vill göra en bok kring. Ibland skriver jag texten först.

Egentligen var det Sara som började med Tore Silver Visselgren. Hon ville göra en bok om ett barn som bodde på ett moln. Men det blev för långt bort. Så till slut fick Tore bo i ett träd.  (Från början visste vi inte om huvudpersonen hette Tora eller Tore, det blev Tore.)

Bestämma namn på personer i sina berättelser – hur gör man det?
Det är lite olika. Jag kan titta i en skolkatalog för att få tips. Ibland kan det vara knepigt. Särskilt om man ska skriva om nån som är otrevlig. Man vill inte att någon kan känna sig utpekad. Ibland dyker namnen upp innan historierna som Marie och Mirja i Blommor på Falkens grav. 

Vad är det roligaste och svåraste med att skriva böcker?
Roligast är nog att tänka ut berättelser. Svårast är att sätta sig ner och faktiskt skriva. När jag väl sätter mig så brukar det flyta ganska bra. Just då står tiden liksom still. Jag kan hoppa i berättelsen och skriva lite här och där. Men sedan måste jag sätta ihop allt.

Jag skriver ganska korta texter med få personer. Jag kan inte hålla ordning på dom annars.
Det funkar för mig men man får känna efter hur man är. Somliga är noggranna och kan hålla reda på många personer.. 

Har du några råd till den som vill bli författare?
Att man ska läsa och skriva mycket, helt enkelt.

Foto på Lena Arro.

Kortfakta

Namn: Lena Arro

Född: 13 juni 1956 i Uppsala                  

Bor: Göteborg

En hemlis:
Har aldrig åkt bergochdalbana. Törs inte!

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
Att kunna flyga.

 

Blogg: http://www.arro.se/blogg/#home
FB: https://www.facebook.com/minboksida/

Favoriter

Favoritfärg: Blå om det gäller kläder annars grönt

Favoritdjur: Alla djur.

Älsklingsrätt: Vegetariskt!

Idol: Karlsson på taket och Häxan Surtant

Förebild: Alla som vågar stå upp för det dom tror på.

Favoritresemål: Jag vill inte flyga för det är så skadligt för miljön. Reser gärna i Sverige. Jag har många platser kvar att besöka t ex Gotland och Öland och kolla på intressanta platser, kanske för en bok till.

Favoritplats: Alla platser kan vara fantastiska. Man vet aldrig vad man kan hitta just där!

Serien om Marie och Mirja

Blommor på Hökens grav. Del 1Del 2Del 3Del 4Del 5

Några av alla de bilderböcker Lena gjort ihop med Sara Gimbergsson

Tore Silver VisselgrenMille och den stora stormenMin vän på andra sidan bergetRebus bygger en skogMagda och loppsockan

 

Skräckhistorier

Från Döda fallet till Ales stenar - Platser med (spök)historiaJag heter Död. 13 skräckhistorierDöda lärares förening och andra förfärliga historier. Finns tyvärr inte att köpa längre. Kolla på ditt bibliotek!Döden i pizzan och andra skräckhistorier. Finns tyvärr inte att köpa längre men kolla på ditt bibliotek!

-1