Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Vinnarna i tävlingen Vem är Luddmonstret?!

Häng med på:

Work-shop med Johan Unenge

I klass 5 på Gefle Montessori stiger spänningen – det är dags för work-shop med författaren och (serie)tecknaren Johan Unenge. Johan är ofta ute i skolorna och pratar, men idag är det lite extra speciellt. Anledningen till att Johan ska besöka just den här klassen just idag är nämligen att 10-åriga Elin Pettersson i klass 5 vunnit en tävling som utlysts av Barnens bibliotek, Egmont Publishing, Läsrörelsen och nätverket Läslov v. 44. Tävlingen gick ut på att man hitta på en historia om den lilla maskot som blivit symbol för läslovet, en rund lite fluffig sak, som brukar kallas ”Luddmonstret”.

Nästan 300 bidrag kom in, och Elin vann! Elin och Johans serie kommer att publiceras i flera av Egmonts tidningar nu i september, så när det snart är dags för läslov igen har Luddmonstret blivit en riktig kändis.

Sätt igång!
Johan tar plats framför klassen, och förutom Barnens bibliotek finns lokalpressen och SVT på plats.

– Många tror att det är svårt att rita och berätta, säger Johan. Det kanske det är. Men det är inte svårt att börja!

Tecknade serier är lite som ett eget språk, säger Johan. Och det är ett språk som eleverna faktiskt kan, märker de. Alla förstår vem som är arg, glad, ledsen eller ironisk på hur de ser ut och vilken sorts bubblor de har.Johan Unenges bild av Luddmonstret

Johan pratar om hur man skapar figurer, bilder stämningar och känslor. Sätter man munnen si ser figuren ut på ett sätt, sätter man den så blir det en annan sak. Han blandar exempel från sina serier med hur han jobbade med serien om Luddmonstret.

– Jag tänkte att det nog skulle ha en mun därinne i det lila lurvet, säger Johan. Och ett par armar och ben. Men vad vet jag – när du ritar Luddmonstret kanske han har jättelånga armar, inte så här korta.

Elin och JohanNär Johan läste Elins historia fastnade han för den för han kände att den skulle bli bra att rita. Han började fundera över vilken del han skulle fokusera på.

– Jag plockade ut det som jag tyckte var kärnan i figuren, lite arg och lite knasig – lite som Kalle Anka, egentligen. Mycket humör, men lite korkad. Och så fick det bli en historia om en sak, om att han inte kan läsa. Hela Elins bakgrundshistoria är väldigt fin, men ska man få plats med den så behövs det kanske en hel serietidning.

Sluta sudda!
Johan ritar blixtsnabbt på smartboarden och förklarar. Han verkar inte ha det minsta svårt att rita. Men han har märkt att ju äldre barn blir, desto sämre självförtroende få de när det gäller att teckna.

– Om jag frågar i en ett hur många som ritar ibland bara för att det är roligt räcker alla upp handen, berättar Johan. Varenda kotte! Så här i en femma är det som i Elins klass, ungefär häften. Men frågar jag en högstadieklass brukar det bara vara en enda elev.

Klassen ritar, och Johan säger åt den att sluta sudda.

– Ni ska rita, inte sudda! Rita på istället! Det är svårt att få ut den där bilden man har i huvudet, jag vet, men det är bättre att trixa lite än att bara sudda och sudda!

Johan visar lite trix och knep, och till sin stora förvåning märker eleverna att de kan rita något så komplicerat som en prinsessa som kraschar på sin cykel!

Så eleverna kan ju rita – och Luddmonstret, ja, han kan faktiskt läsa, visar det sig.

– Så kan det ju faktiskt vara med saker, man kan fast man inte tror det, säger Johan. Och hur bra måste man kunna något för att få säga ”jag kan!”?

Nyfiken
Johan pratar lite om skillnaden på att vilja rita och att vilja berätta historier. Hans tips är att om man bara vill det ena så kan man slå sig ihop med någon som är bra på det andra. Så gjorde Johan när han inte fick till sina historier, och Måns Gahrton som inte kunde rita sådär snyggt som det var inne i skallen. Tillsammans har de gjort över 100 böcker, allt från Eva och Adam och Livet enligt Rosa till hotell Gyllene Knorren och Agent Annorlunda.

Om man ska ägna sitt liv åt att rita eller skriva eller både och, tror Johan för det första att man måste träna. Och sen är det en sak till som krävs:

– Man måste vara nyfiken! säger Johan. Att alltid kolla på hur folk sitter, vad – eller vem – tittar de på, hur pratar de, vad tänker de – eller vad tror jag att de tänker? Börjar man fundera på alla de här sakerna är det lätt hänt att man börjar få idéer.

När work-shopen är över är alla nöjda. Elin blir intervjuad, och Johan får en liten paus inför nästa klass. Han ska vara kvar i Gävle över natten, och besöka samma skola nästa dag.

Efter skoldagen vet Johan vad han ska göra – han ska åka skateboard!

– Ja, när man är ute i skolorna så här är det full rulle hela dan, men sen vid tre säger alla lärare och elever ”hej då!”… och jag är alldeles superensam. Men nu finns det skateparker i var och varannan stad, och den här i Gävle verkar superbra. Och så träffar jag alltid nån i min ålder, det är ju flera generationer som åker, så det är allt från 12-åringar till 50-åringar. Så det ska bli skoj!

Noomi Hebert/Barnens bibliotek

Ge din seriefigur liv!


Det är lättare att hitta på historier om du känner din seriefigur. Och det är du som bestämmer vad det är för en typ. Till exempel:

Vad tycker din figur allra mest om?
Vad är din figur rädd för?
Har din figur några drömmar
Har din figur någon specialgrej, typ en superkraft?
Är din figur barn eller vuxen?
Är din figur smart, allvarlig eller knasig och kul?
Vad heter din figur?
Var bor din figur?

Fundera på det. När du bestämt dig kan du fundera på om din figur kanske behöver en kompis. Och den kanske ska vara precis motsatsen till din seriefigur. Det brukar bli bra då. Lycka till

Johan Unenge

Serietema, göra-klart-serier, lästips, intervjuer, tävling
-1