Vi pratar sport med Gunnar Nordström
Text: Barnens bibliotek, januari 2018.
Är du intresserad av all sport eller bara hockey?
– Jag har alltid varit sportintresserad. Det började nog med att min pappa tog med mig och min bror Per till Tannen i Lycksele när Lycksele IK hade ett bra fotbollslag på 50-talet. Sedan när vi flyttade till Örnsköldsvik blev det hockey med Modo – då på uterinken vid Kempevallen. Men någon nörd var jag aldrig.
Hur är det att jobba med att skriva om hockey på heltid? Vilken är största skillnaden mot att skriva i tidningen och skriva böcker?
– Om man gillar hockey, så är det förstås ett kul jobb. Mest för att man får träffa så många spännande personer bland spelare, tränare och andra inom sporten. Lite resor blir det också, det är också roligt att vara på plats när det handlar om stora mästerskap som Stanley Cup, VM och OS.
– Största skillnaden är att när man skriver böcker får man bestämma vad som händer. När jag skrev Stjärnskott-serien valde jag NHL som bakgrund och att Adam Wallgren kom till ett nytt (påhittat) lag i ligan, som jag döpte till Seattle Wonders. Men miljön var äkta, Adam spelade mot riktiga lag och stjärnor i NHL.
– Nu faller det sig så att Seattle ska få ett NHL-lag på riktigt om några år, det var inget jag kunde förutse. Fast det är inte klart vad klubben ska heta.
Håller du på med någon sport?
– Jag spelade fotboll som ung med några inhopp i div 5 med Åsele IK. Lite hockey också, men bara som pojk- och juniorspelare. Jag hade nog mer talang i fotboll även om jag gillade hockey mer.
Var det viktigt att vara bra och att vinna?
– För mig var det inte så viktigt. På den nivån där jag höll mig på var det mer en fritidssysselsättning, som jag och mina kompisar hade.
Slutligen, finns Adam eller Robert på riktigt?
– De fanns bara som påhittade figurer i mitt huvud när jag skrev böckerna, men många av dagens svenska stjärnor i NHL och KHL läste böckerna som unga och lever Adams och Roberts liv nu.
– Målvakten Jhonas Enroth, som spelat i flera lag i NHL och nu finns i ryska KHL har gjort samma resa som min Adam. Spelat i ett farmarlag till NHL, blivit trejdad, fått vinna VM-guld med Tre Kronor och så vidare. Vi har pratat och skrattat åt det, Jhonas och jag. Han har sagt "Gunnar, jag är verklighetens Adam Wallgren. Jag har levt hans hockeyliv nu."
– Men det roligaste är alla mejl och brev jag fick från föräldrar till unga grabbar under åren som Stjärnskott-serien gavs ut i Sverige. De skrev att äntligen hade de hittat något, som kunde få sönerna att släppa videospelen under några timmar och läsa en bok. Det värmde att höra.