Intervju med Isabelle Halvarsson
Varför blev du författare?
För att det var så spännande att läsa böcker. Och när jag jobbade som bibliotekarie så märkte jag att det inte fanns så många lättlästa böcker, särskilt för pojkar som inte tyckte att det var så roligt att läsa.
Det är en utmaning att skriva spännande för barn, och jag vill att det ska vara spännande för att locka till läsning. Jag tror att jag har nytta av att jag har jobbat så mycket med barn.
Sen så är det ju det roligaste som finns att skriva!
Hur går det till när du skriver en bok?
När jag är ute och gör författarbesök så pratar jag mycket om skrivande, och då säger jag alltid till barnen att man först måste göra en plan. Men sen när jag själv skriver så....ja, det blir ganska många planer! Men jag har alltid ett slags stram ram, annars så ringlar berättelsen iväg åt alla håll. Ofta har jag lite för långa meningar i början och skriver om dem senare. Jag vill gärna betona vissa, lite svårare, ord i texten. Som tur är har jag en bra redaktör också.
Foto: Isabelle Halvarsson hittar sin första bok, Vrakgods, i hyllorna på Simrishamns bibliotek.
Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
Jag har tidigare jobbat som barnbibliotekarie och litteraturpedagog i många år. Innan jag blev bibliotekarie var jag lågstadielärare och lärare för vuxna invandrare. Men nu ägnar jag mig åt skrivande på heltid. Jag gör också ofta författarbesök i skolor. Det tycker jag är fantastiskt roligt!
Berätta om en person i dina böcker. Eller det kanske får bli ett djur?
Då väljer jag Puzzel. Hon är en Jack russell-valp som föddes i ett annat land, men blev insmugglad till Sverige av personer som ville tjäna pengar. Han hamnar hos flickan Mimmi, som fick henne av sin bror, eftersom hon så gärna ville ha en hund men inte fick någon av sina föräldrar.
Puzzel har en fenomenalt fin nos, och kan nosa upp både det ena och det andra.
Du skriver mycket om naturen. Vad betyder den för dig?
Jag är uppvuxen i lägenhet och hade alltid bott i lägenhet tills min man och jag köpte en gård utanför Simrishamn. Det är samma gård som katten Fräs bor på förresten. Där bodde vi i 17 år. Först var det lite av en chock, men jag stoppade näsan i myllan och kom inte upp på några år. Där vi bor nu har vi också en liten trädgård, och jag tycker att det är viktigt att ha kontakt med jorden. Träd är viktiga för mig också.
Du skriver ju om djur. Berätta om dina egna djur!
Jag har en hund som heter Puzzel, precis som i böckerna, och två katter, Zip och Zimba. När jag skriver om Puzzel, så är det egentligen min egen hund som också är en Jack russell. Fast på riktigt är hon sju år gammal och inte insmugglad. Hon är pigg som en mört. Katten Fräs i mina böcker är inspirerad av Zip, som är 14 år nu.
Jag har alltid älskat djur, men när jag var liten fick jag inte ha något eget djur. Jag brukade rädda fågelungar som hade ramlat ner ur boet och allt. Men när jag var 12 år så tog jag med en undulat hem från en kompis, och då gav mamma med sig och köpte en bur. Sedan när jag flyttade hemifrån hade jag katter och sedan hund. Min första katt hette Tarzan. Jag gillar bokstaven z.
Ge exempel på en bok eller böcker som du blivit inspirerad av.
När jag är ute på författarbesök och ska ge exempel på en bra bok, så brukar jag nämna Vargbröder av Michelle Paver. Jag tycker nämligen att början på en bok är så viktig, och inledningen till Vargbröder är så snygg. Det är en pojke som sitter i en cirkel av ljus i mörkret. Utanför lufsar en varulv omkring och samtidigt håller pojkens pappa på att dö. Det är väldigt dramatiskt.
Vad har varit din största inspirationskälla någonsin?
Det måste vara min mammas berättarlust. Hon berättade sagor fritt, glatt och hjärtligt. Det gjorde att jag längtade efter att lära mig läsa så att jag kunde få tillgång till ännu fler berättelser.
Vad gör du när du inte jobbar?
Jag läser mycket och är med i en bokcirkel.
Jag brukar ofta gå ut och ta långa promenader tillsammans med en barndomskompis och våra hundar. Och så umgås jag med min man och lyssnar på musik.
Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Jag får mycket inspiration från mina egna djur. Det är väldigt bra att kunna använda sina privata djurhistorier i böckerna. Min förra katt åkte till exempel tåg. Den tog tåget från Växjö till Alvesta helt på egen hand. Sen bodde den där en vecka, tills någon såg vår annons i tidningen och katten kunde komma tillrätta.
Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Jag tar en promenad, eller så skriver jag ändå, tills det lossnar. Man får inte ge upp, skrivande är mycket vardagsarbete. När jag är ute på författarbesök så kan jag ibland fråga barnen vad de tycker ska hända i boken jag håller på med, om det är något som jag har svårt att komma vidare med. Då får man alltid bra svar.
Vad är det roligaste med att skriva böcker?
Det roligaste är att man hamnar i något slags värld som man själv har möjlighet att konstruera, bygga. Sen är det roligt att hitta formuleringar. Det är såklart också väldigt roligt när barnen tycker om det jag skriver, att få höra om deras upplevelse av böckerna.
Vad är det svåraste med att skriva böcker?
Att hitta tillräckligt med tid för att skriva.
Har du några råd till den som vill bli författare?
Läs mycket böcker. Skriv lite varje dag. Skriv olika saker, som dikter, långa berättelser, korta berättelser. Om man är en person som har lätt för att skriva långt, så kan man öva sig på att skriva kort och tvärtom. Det är vanligt att man skriver för långt. Man måste våga stryka och skriva om.