Intervju med skräckförfattaren Johannes Pinter
Text: Barnens bibliotek, september 2018, uppdaterad 2021.
Varför blev du författare?
- Jag har alltid haft fullt av historier i huvudet. Och jag har jobbat med att skriva på olika sätt. Jag har varit filmjournalist, regissör och manusförfattare. 2012 gick jag en skrivarkurs för skräckförfattare Anders Fager. Då kände jag att jag hittade hem.
Stora skillnaden mellan film och bok är att när man är färdig med ett bokmanus skickar man iväg det och allt är klart. Men när man är färdig med ett filmmanus börjar liksom arbetet. Hitta producenter och skådespelare till exempel. Det återstår väldigt mycket jobb innan filmen blir av.
De flesta böcker jag skrivit är idéer som jag först velat göra som film. Men historierna skulle bli himla dyra att göra som film, så de har fungerat bättre som böcker eftersom allt som krävs då är penna och papper och läsarnas fantasi.
I ett filmmanus kan man dessutom bara skriva det folk ser på filmduken, inte det karaktärerna tänker eller känner. Men i en bok så kan jag ösa på med tankar och känslor hur mycket som helst.
Visst tecknar du också, som bilderboken Lille Gasten?
- Jag har alltid tecknat mycket. Fyllde block efter block när jag var liten. Jag har jobbat som till exempel illustratör och animatör. Men det tar så mycket tid att illustrera så nu är jag bara författare.
Du gör en massa annat än att skriva böcker? Regissör, klippare, manusförfattare… vilket är roligast?
- Det är roligast att skriva böcker! Jag skrattar varenda dag när jag går till jobbet. Fast det är förstås bara några meter till jobbet eftersom jag skriver hemma.
Vilka olika krafter har barnen i Monster Monster och varför just dom?
- Vissa av karaktärerna i Monster Monster är mycket som jag själv var. Oliver till exempel, jag var också lite rund och osäker som barn. Hela min barndom var jag som Tove som ritar mycket.
Musse målar, och det liknar färgläggandet som jag gjorde när jag tecknade.
Nu för tiden är jag mer som Johanna som skriver.
Och Charlie som filmar är också jag eftersom jag jobbat med film. Jag ska förresten klippa en trailer i höst för en ny norsk webbserie som liknar ”Skam”.
Så alla grejerna som barnen pysslar med gör jag eller har gjort i mitt liv.
Bild: Musse, Johanna, Tove; Charlie och Oliver. Ill. Lucas Svedberg
Det som händer i böckerna hänger ihop med barnens mardrömmar. Vilken är din värsta mardröm?
- Att nåt ska hända mina barn. Jag tror alla föräldrar tänker så. De flesta människor är rädda för det okända, och för att något hemskt ska hände en själv eller de som står en nära. Det kanske hemskaste med mardrömmar är att man är så himla hjälplös.
Kan du berätta om hur ni samarbetar, du och Lucas Svedberg som tecknar bilderna i ”Monster monster”.
- Lucas kom in på ett bananskal när det var kort tid kvar innan bok 1 och 2 skulle vara klara. Så han fick kasta sig in och sätta igång som värsta bildfabriken: jag sa hur det skulle vara och så bara tecknade han. Med bok 3 och 4 har vi mer tid, då kan han vara med mer i manusskapandet och föreslå bildlösningar.
Jag ville ha vissa illustrationer som serietidningssidor, men inte bara en massa fyrkanter efter varann utan lite mer fantasifullt upplagt.
Lucas gör faktiskt bättre bilder än jag tänkt mig. Han får till läskiga stämningar som passar i en ibland ganska läskig historia. Ibland till och med sånt som inte finns i texten. Hans bilder är nästan som konstverk som lägger till något extra till hela ”Monster monster”-världen.
Varför skriver du monstrets namn med VERSALER (stora bokstäver)?
- Versalerna gör att monstren känns extra stora och farliga. Det är ungefär som när man på film låter kameran vara nära marken så att monstret ser större ut. Monstren ska kännas hotfulla och liksom hoppa upp ur sidan rakt mot läsaren!
Hunden Garm är en griffon belge-hund. Varför blev det just den rasen?
- Jag googlade på hundar för att hitta en som liknade lärare Engelbrekt till utseendet. Griffon belge har rufsig mustasch och buskiga ögonbryn - precis som sin husse. Dom är så söta!
Engelbrekt säger redan i bok 1 att han varit med om samma händelse tidigare? Får vi veta vad som hände Engelbrekt för längesedan?
- Absolut, han har en hemlighet. Mer kan jag inte säga. För då blir det en spoiler! Redan i bok 3 får du veta mer.
Man får även veta mer och mer om de enskilda barnen också allt eftersom böckerna blir klara.
Vad blir du själv rädd för?
- Spindlar är obehagliga. Och usch för höjder! Men man behöver få bli lite rädd ibland, det är inte farligt, tror jag. Världen idag är väldigt trygg, inte minst för oss som bor i Sverige. Därför är lagom med läskigheter bara mysigt, framför allt om läskigheterna finns i en bok som man kan stänga om det blir för otäckt.