En morgon vaknade jag som vanligt. Därefter tog jag på mig mina kläder och gick till skolan, som vanligt. Men när jag kom till skolan kom skolans mobbare emot mig och han slog mig och sa:
- En tönt som du borde inte få gå här.
Därefter gick han iväg, men jag hade inte fått ont när han slog mig! Jag gick iväg och kände mig förvirrad.
Efter det ringde de in, jag gick till första lektionen. När jag skulle sätta mig slog jag i lilltån i stolsbenet, det gjorde inte heller ont! Jag började tänka men min lärare avbröt mig. Vi skulle ha matte, världens bästa ämne! Jag räknade några tal i boken och började tänka sen.
- Jag får inte ont när jag slår mig, mumlade jag för mig själv. Då kom jag på det, jag hade fått björndjurets superkrafter!
Björndjur är väldigt små supercoola djur som trivs i mossor eller vatten. De kan vistas i rymden och utsättas för ultraviolett strålning, utan att förbrännas! Björndjurets superkrafter, tänkte jag.
Efter skolan tänkte jag på vad jag skulle kunna göra. Jag gick till sjön och provade om jag kunde andas under vattnet och det kunde jag. Jag älskade mina nya superkrafter. Därefter undrade jag om mina krafter skulle försvinna? Jag önskade och hoppades att de inte skulle göra det.
När jag kom hem så började jag att tänka igen, skulle jag kunna göra någon nytta med krafterna? Efter en stunds tänkande gick jag ut igen. Jag hade tagit med mig badbyxor och handduk. Därefter sprang jag ner till sjön, bytte om och hoppade i. Jag simmade till botten, det var ganska mörkt där nere. Det var väldigt annorlunda gentemot land. Jag såg konstiga fiskar jag inte sett förut. Jag simmade lite bortåt och såg en superstor abborre!
Sen blev jag så rädd att jag simmade upp igen, klädde på mig och sprang hem. När jag kom hem var mamma och pappa hemma, vi åt middag. Efter det så gick jag och lade mig. Jag har en våningssäng och ligger i underslafen. När jag vaknade så slog jag i huvudet så jag fick en stor bula! Jag förstod att mina superkrafter var borta! Jag kände mig lite ledsen, men sen började jag tänka på vad jag varit med om och ett leende spred sig över läpparna.
Text: Harry, klass 4A på Djupedalsskolan i Mölnlycke