Jag finns

Johanna är van. Van vid att bli slagen, tafsad på och kränkt. I skolan är det Vedin. Han har kalla ögon och njuter av att förnedra henne. För varje gång går han allt längre. Hemma är det mamma. Mamma som inte tolererar något trams från Johanna. Då kan hon ha sönder Johannas finaste saker som straff, eller så blir det smisk på bara stjärten. Johanna är ensam och fylld av skam över sin situation och över sig själv. Men en dag får hon nog. Oerhört starkt och sorgligt om författarens egen uppväxt.