Vi ses när vi ses

Dunne börjar i tvåan. Ella Frida har flyttat till Norrköping. Men pappa är i varje fall hemma från sjukhuset. Kompisarna i klassen fattar kanske att hon känner sig ensam, men är ändå taskiga ibland. Som på utflykten till Skansen, när Dunne är den enda som klappar boaormen. Mickan och Vickan retas. Då går Dunne iväg. Ensam, på Skansen. Tänk om hon bara kunde träffa Ella Frida. Vore det ens möjligt? Vänskap är kanske det viktigaste i världen. Och det svåraste. Att läsa berättelserna om Dunne är som att träffa en gammal, kär vän. Bekant, men också överraskande, på något vis. En oväntat lycklig stund.