Jag är en pojke med tur

Esmat är 16 år, och delar lägenhet med en annan kille som också kommit ensam till Sverige. Hans flickvän har gjort slut. Efter att ha varit arg och ledsen börjar Esmat göra det han inte vågat: att berätta för henne om allt det viktiga.
I sina tankar berättar han om hur rädda de var för talibanerna, om flykten till Kabul, om sitt liv som gatubarn och sitt jobb på en mattfabrik. Om att han bara har två saker kvar från sina första 13 år. Om hur han i många år innan han skulle somna, försökte minnas hur det var att sitta i sin mammas knä. Minnas själva känslan: att-ha-en-mamma-känsla. Och om att han, trots allt, har haft en väldig tur här i livet. För utan den där turen skulle han inte ha överlevt.