Juliane och jag

"Det finns folk som blir galna vid fullmåne. Ibland är jag rädd att det ska hända mig. Jag är rädd för mörkret inombords, och ändå lockar det mig: jag älskar trolldom och skräck och mystik. Jag trodde inte det fanns någon som var som jag - tills jag träffade Juliane. Hon började i vår klass på vårterminen i åttan, och alla tyckte att hon var konstig, men jag märkte nästan genast att det var något särskilt med henne. Det var hon som berättade för mig om greve Dracula. Och det var hon och jag som bildade en hemlig orden och bestämde oss för att bli häxor. För att inte tala om allt annat vi gjorde..." Ur boken.